varje gång jag tänker på studenten så får jag alltid ett tryck över bröstet. vad kan det bero på? är det för att jag inte är riktigt nöjd med mina tre år på helix? eller är det för att jag vet att jag kommer inte träffa vissa personer igen. kanske är det för att jag lämnar härliga borlänge senare?
jag kommer vara så lycklig när jag springer ut, jag kommer skrika att jag är bäst och jag bara har festen kvar. men jag vet att jag kommer grina, jag kommer grina så mycket över allting är över nu. dessa tre år på helix har lärt mig så mycket.
visst kan jag verkligen hata skolan ibland. men skolan har faktiskt hjälpt en att utvecklas på de punkter man är bra på. men även lärt en att bli bra på andra saker.
som nu, jag vågar stå och prata inför folk oftast. innan så vägra jag! jag blev kallsvettig och trodde jag skulle dö. så, får tacka helix för det! :)

jag längtar till studenten, men samtidigt inte. det går alldeles för fort! :o ångest kallas det..

nu ska jag dra till helix en utav dom sista gångerna i mitt liv..

hejdå!

det är över nu.. men jag kommer ihåg alla dagar med er!