man märker verkligen verkligen vilka som är ens riktiga vänner. visst, det känns surt att folk man har umgåtts med nästan varje dag i ett helt år. nu bara vänder ryggen till, jag säger bara fuck that. om dom inte kan vara ärliga mot mig och säga vad felet är. då får det vara.
om man ändrar sig så jävla mycket och så jävla fort bara man träffar vissa människor. och inte kan vara sig själv. man sjunker i mina ögon. men om ni nu ändrar er och känner att jag "duger" igen. vi får se om det kommer hålla då. man kan inte bara välja bort vänner och sen ta tillbaka dom när det duger. funkar inte riktigt så i mina lilla värld. men det kanske bara är jag?

aja, fuck that!

som ett ordspråk Alexandra brukar ha på sin msn:
"lappad vänskap blir sällan hel"

jag vet att allt kan vara lite luddigt.

ville bara säga det. har verkligen stört mig på detta nu i flera veckors tid.